Oktober 2004

4/10

Håhåjaja, idag blir det inte mycket gjort här. Vi var nämligen på läger i helgen, och är rejält trötta efter det. I fredags åkte jag och Karin till Medskog på hoffeläger. Vi har bott i stuga och haft det toppen! Det var gemensam samling i fredags kväll, då alla presenterade sig och så fick man sätta ihop sitt eget schema över vad man ville träna under helgen och när. Vi installerade oss i stugan, och Frodo och Asta började röja loss redan från början så man trodde att stugan skulle välta. Asta smackade in i en bokhylla (!!) och började halta, så då satte vi stopp för sprakfålarna. Jag hade turligt nog tagit med ett kompostgaller så vi kunde sära på hundarna och få lite ro, och tur var väl det annars hade vi inte fått en lugn stund. I lördags morse väckte Frodo oss lite väl tidigt genom att börja stampa i golvet. Han var huuuungrig!! Dagens första aktivitet för oss var spår, Karin och Asta körde bevakning. Jag har ju inte personspårat med Frodo på jättelänge eftersom jag tränat in blodspår, så det var spännande att se hur han tog sig an uppgiften. Vi la spår åt varandra, jag la ett till Doffe och Ewa la till Frodo. Sen la jag ett längre spår till Frodo med 5 apporter. Eftersom han varit lite slarvig tidigare med att markera apporterna snitslade jag där apporterna låg, så jag skulle kunna bromsa upp honom lite. Första apporten gick han över, men när jag uppmärksammat honom på att det var pinnar vi letade efter idag och inte blod gick det kalas resten av vägen. Efter det korta spåret blev det en vattenpaus och kort vila, sen fick han gå det längre spåret. Monica och Ewa gick bakom, och det är han rätt van vid så brydde han sig inte det minsta om. Tempot var toppen, och nu tog han upp apporterna. Duktig kille! Det verkar inte spela någon roll om det är jag eller någon annan som lägger spåret, han har en stor spårmotivation vilket är kul. Han har blivit mycket noggrannare sedan jag började med viltspår, och tempot är lite behagligare nu. Efter spårningen gick vi tillbaka till stugbyn, där det blev lydnadsträning. Jag trodde inte Frodo skulle orka så mycket, men han var ordentligt på hugget faktiskt. Vi började med platsliggning. Frodo snosade lite i luften åt sin granne Olivia, men var sedan fullt koncentrerad på matte. Frodo fick även passivitetsträning. Det gäller att passa på när man har så mycket störning, vi brukar ju träna mest själva. Han skötte sig utmärkt. Ställande och läggande under gång var det jag tränade mest på, och det gick verkligen bra. Sedan var det äntligen lunch, och Frodo fick vila en dryg timme. Efter lunchen hade jag tänkt träna lite sakletning bara, men jag ångrade mig och hängde på sökgänget i stället. Jag var figurant åt Cozy, sedan gick jag för att hämta Frodo. Först såg jag inte om han verkligen satt kvar där jag bundit honom, men när jag ropade "finns det någon Frodo i skogen" dök han upp som en yrvaken rumpnisse ur mossan. Han hade lagt sig och sova, trots att flera av de andra hundarna satt och gastade.  Frodo var lite för trött för att engagera sig i kamp med figuranten, så vi körde med godis i stället och det gick bra. Han for över stock och sten och tyckte det var jättekul. Sedan var jag figurant åt Doffe, och maken till kampglad hund har jag aldrig varit med om! Han slet i sin trasa som om det gällde liv och död, jag höll på att stå på näsan. Det var bara att klamra sig fast i trasan med båda händerna och hålla i tills matte Ewa kom. Efter det passet var Karin och jag så trötta att vi tog en liten tupplur innan middagen. Det var otroligt lyxigt att bara bli serverad maten och inte ens behöva plocka undan efter sig! Middagen var jättetrevlig, även om man var en smula mosig efter en hel dag i skogen.

I söndags morse körde Frodo igång med Riverdance klockan tjugo över FEM! Det var bara att ge honom frukost, för husfridens skull =) Även denna dag började vi med spår. Jag la ett spår åt honom, och Monica ett. Det märktes att han var lite trött efter gårdagen. Spårningen gick kalas, men han slarvade lite med apporteringen. Jag struntade i förmiddagspasset i lydnad, för Frodo skulle få ett svårt viltspår på eftermiddagen så jag tyckte han skulle få vila både näbben och hjärnan. Jag passade på att vila lite också, för jag kände mig lite hängig. Efter lunch bar det iväg till spårskogen. Bert-Åke hade lagt ett viltspår till Frodo, som legat i 20 timmar varav 12 timmar i spöregn. Det ösregnade nämligen hela natten som spåret låg, och en hel del på morgonen och eftermiddagen också. Rejält knepigt med andra ord. Frodo började helt lysande och gick kanon ungefär två tredjedelar, sedan fick han problem. Jag vet inte riktigt vad det var, men vi stötte på både älg och svampplockare så det kan ha stört honom. Han kämpade och kämpade, men till slut fick vi ge upp. När alla spårat klart och samlades, visade det sig att flera hundar inte fått någon klöv med sig. Vi åkte tillbaka till våra spår, och Bert-Åke visade var spårslutet fanns. Det visade sig att Frodo inte alls varit långt borta, men att klöven låg där det varit som mest trafik i skogen. Lite snöpligt när han verkligen slet järnet, men han fick med sig en klöv hem till slut. Jag är i alla fall jättenöjd med han arbete.

Tja, sedan var det bara att packa, städa stugan och styra kosan mot Örebro igen. Alla fyra i bilen var jättetrötta! Karin och jag var kissnödiga redan i Karlstad när vi hade 10 mil kvar, men vi härdade ut och åkte i ett kör utan stopp och klarade oss hem (men då var väl inte hastigheten helt laglig alla gånger..). När vi kom hem var det bara att köpa pizza och slänga sig i soffan. Jag försökte titta på tv, men somnade snabbt. Det var en jätterolig helg, och jag hoppas att de övriga deltagarna tycker det med! Det blir förmodligen en repris nästa år. Idag får Frodokillen vila, för jag tyckte han markerade lite på ett framben när vi var ute. Han har väl träningsvärk efter allt stampande och steppande på morgnarna. Så går det när man leker Fred Astaire, hoppas han lärt sig en läxa =) Tack och lov verkar han inte fått smak för uppstigning i ottan, för i morse var det de vanliga tiderna som gällde.   

17/10

Idag åkte vi ut och tränade ett helt gäng. Karin och Erik kom och hämtade mig, och så drog vi iväg och träffade Britta/Varga, Jonas/Kublai och Fredrik/Gretzky. Jag var rätt seg i morse kan man väl lugnt påstå, vi hade besök igår och satt och spelade spel till klockan halv tre i natt.. Frodo var till och med lite morgontjurig. Asta ville som vanligt pussas och gosa i bilen, men det ville inte Frodo. Han ville sova! Ute i skogen blev det sakletning och budföring för Frodo. Första skicket gick klockrent, Frodo for som en raket ut och hämtade en handske som han höll tills han fick godis. Andra skicket gick rätt bra det med, men sen var det så skojigt att bara springa i skogen tyckte Frodo. En hel del blaj blev det, så han fick bara hämta två saker till innan jag bröt. Då fick lillfjant sitta uppbunden medan matte fikade =) Efter fikat skulle Varga, Kublai och Gretzky spåra, så då passade jag på att köra lite lydnad. Det gick riktigt bra. Vi hann med en platsliggning med Varga också, och Frodo låg blickstilla. Duktig kille! Efter det var det skogen igen, där Gretzky fick göra lite sök och Varga och Frodo budföring. För en gångs skull var det inte Karin som var mottagare utan Jonas, men det spelade ingen som helst roll för Frodo. Han rusade som en dåre och gjorde långa bromsspår. Det var en trött hund och en lika trött matte som kom hem efter nästan 4 timmar i blåsten. Kul att komma igång och träna regelbundet med nya människor. Om min bil kunde starta också så skulle det ju gå ännu smidigare... Tack till Karin & Erik som hämtade mig, och till Jonas som skjutsade hem mig!

28/10

Äääntligen är bilen fixad, så idag kunde jag ta mig ut till Hundsällskapet och träna lite lydnad. Det gick skitbra idag, Frodo var verkligen på hugget. Fria följet har väl aldrig gått så bra tror jag, matte kunde gå rakt och Frodo hade finfin kontakt. Han satte sig snabbt i leran, och var riktigt taggad. Ställande, läggande, inkallning, hopp och apportering gick också det jättebra. Sen tog jag itu med vårt sorgebarn - framförgåendet. Jag tillämpade de tips jag fick av Monica på lägret och det funkade!! Detta moment som vi uslats med i två evigheter verkar äntligen börja lossna. Jag ser ljuset i tunneln!! Det var SÅ skönt att kunna träna detta utan att riskera att få whiplash. Frodo gick ut rätt raskt, men det var inte som en speedad känguru som han brukar. På mitt kommando drog han också ner tempot. Duktig lillfjant! Men givetvis upptäckte jag en annan sak vi måste träna på - linförighet. Fria följet går bra, men så fort kopplet åker på så tror Frodo att det är dags för framförgående, så då blir han taggad för det. Jag trodde i min enfald att om man har ett bra fritt följ så kommer linförigheten gratis eftersom det bara är att hänga på ett koppel. Icke sa nicke... Aja, det ordnar sig, huvudsaken att framförgåendet börjar arta sig.

Efter lydnaden la jag ett viltspår som Frodo ska få ta i morgon. Dessvärre tror jag att jag nästan lyckats korsa mitt eget spår, men det återstår att se i morgon.

29/10

Idag åkte jag ut till skogen för att Frodo skulle ta viltspåret som jag la igår. Det hade legat 22 timmar, men var ändå en munsbit för lillfjant. Han spårade mycket bra, även om tempot var lite högt. Jag hade markerat ett bloduppehåll, men det märkte jag inte ens. Bloduppehåll brukar ju vara det minsta problemet för Frodo. Tokvinkeln löste han också fint. Lite minus dock att han vindade in klöven sista tre metrarna. Men i övrigt är jag så nöjd. Vi tränade också lite lydnad på Hundsällskapet, men det gick inte så bra som igår. Vi började med fritt följ och då gjorde Frodo svängar och skulle inte gå bredvid ibland. Jag blev lite fundersam varför han tramsa så, det kunde ju inte vara så himla mycket äckligare i marken idag mot igår. Jodå... Mitt där vi gick omkring låg det en stor bajshög! Mysigt värre, inte konstigt att Frodo inte ville klampa runt där, och än mindre lägga sig där! Det var bara att flytta sig till en annan del av planen, och då gick det genast bättre. Vi avslutade med att leka med hans läderring i snöre, så nu är det en liten lortpelle som kringlat ihop sig på dörrmattan och sussar.

31/10

*burrrrr* Har varit ute i skogen och blåsten hela dagen, så nu är jag rätt kall. Var ute till Britta för att träna med Britta, Jonas och Fredrik. Britta hade lagt ett viltspår till Frodo igår, som han fick ta idag. Han hade stora problem i vinklarna och slog rätt mycket. Bloduppehåll och tokvinkel var däremot inga problem. Även de andra hundarna viltspårade, med blandat resultat. Efter spårandet körde vi budföring. Frodo har äääntligen slutat tjuvstarta, hurra! I alla fall när det är Jonas som är mottagare, vi får väl se om det går lika bra med favoriten Karin. Jag var mottagare till Kublai, och det gick bra. Han är ju inte snabbast i stan precis, men så fyller han å andra sidan snart 11 år.

När vi skulle börja med sakletning så började de skjuta på skjutbanan. Det smällde rejält, men Frodo letade saker ändå och brydde sig inte det minsta. Mycket bra träning, det blir så sällan jag har möjlighet att åka ut till klubben när det är skotträning. De andra hundarna tränade också sakletning, och ingen brydde sig om skjutandet. Kublai skulle egentligen få vila eftersom han redan tränat både viltspår och budföring, men han blev jätteolycklig och satt i bilen och gnällde när de andra fick jobba, så till slut fick han också vara med. Det är så himla härligt att se en gammal hund med sån otrolig glädje i arbetet! Att han dessutom är söt som en karamell och jättego gör inte saken sämre, jag är helt kär i honom =)

November 2004

7/11

Hur trött kan man bli i vaken tillstånd? Det har varit en action-förmiddag så nu är jag helt slut. Idag var det nämligen dags för Frodo och Asta att göra korningen! För att inte hålla er på halster kan jag väl redan här avslöja att båda två blev godkända! Frodo på 103 poäng och Asta på 126. Testet i sig bjöd väl inte på några jättestora överraskningar, det jag trodde skulle gå bra gick bra och vice versa. Tillgängligheten var det inget snack om, plus 3 d v s öppen, tillgänglig. Han kampade på bra med både mig och testledaren. På lilla jaktbytet fattade han ingenting första gången, andra gången rusade han ut och tog trasan och kom tillbaka med. Det moment som, ähum, spräckte tidsschemat en smula var de där pappfigurerna i skogen, när föraren springer och gömmer sig. JÄKLAR vilket liv det blev på Frodo, jag trodde han skulle gapa stämbanden av sig. De var så läskiga att man var tvungen att passa på och bada i ett dike bredvid, för att få något annat att tänka på =) Dumpe rusade han fram till direkt, och skramlet hann de knappt skramla klart med innan Frodo var där med näsan i rännan. Summa sumarum så tyckte domarna att jag har en trevlig och glad hund som det finns mycket gott i, men som är något vek och som inte har så mycket dådkraft. Det var väl vad jag förväntat mig, jag vet ju att han är en känslig velour-kille =) Personligen ser jag inte det som en nackdel, i gengäld är han ju så lyhörd och lättjobbad. Om jag får skryta lite så tyckte domarna att Frodo hade en mycket bra matte, som läste honom bra och stöttade honom när det behövdes.

Det var en jätterolig förmiddag, med otroligt trevliga domare, figuranter och testledare. Arrangemanget som sådant var däremot totalrörigt! I pm:et hade de skrivit olika dagar på de två papprena. När jag anmälde mig på morgonen så sa hon som skulle föreställa sekretariat "jag undrade om du skulle komma eller ej" - när jag kom en kvart FÖRE utsatt tid! Sen fick jag besked om att jag skulle bli hämtad på parkeringen, och en halv minut efter det fick jag veta att jag skulle gå upp till skogen utan att bli hämtad. Det stod inte ett ord i pm:et om att man skulle ha med sig papper från HD-röntgen och exteriörbeskrivning. HD-resultatet hade jag ändå i Frodos bok, men inte exteriöprotokollet. Nu ser jag dessutom att de skrivit fel födelsedatum på korningsprotokollet! Frodo är född 17 januari, men de har skrivit 5 mars! Inte en nuffra rätt. Nåja, jag tror de skrivit rätt namn i alla fall. Att de inte kan stava till hovawart har jag vetat länge, på sommarens utställning stod det briard på alla hoffekritiklappar utom Frodos. Ordning på torpet vill jag mena... Men men, jag är så himla glad att han blev godkänd att jag inte orkar bli alltför irriterad.